Smakprov

Jag har ju pratat om mina böcker en hel del här på bloggen, men aldrig lagt ut något... Nu ska jag vara lite modig och dela med mig av ett litet utdrag från en av böckerna som jag håller på med för tillfället. Kommentera gärna!



 "Går inte du i skolan eller nåt?" frågade jag honom.
Han flinade och hällde upp mjölk i sin skål med flingor.
 "Jo, men som du kanske minns är det sommarlov just nu", påminde han mig roat.
Jag slog mig för pannan och skämdes lite.
 "Visst ja. Det känns som om sommaren är över för min del", sa jag med en suck.
Han såg intresserad ut.
 "Jaså?"
 "Jag känner mig så rastlös! Jag skulle ha varit hemma vid det här laget om de där dumma planen bara
hade kunnat lyfta."
Han nickade.
 "Men det är ju bara en vecka till. Vad är det som väntar där hemma som du har så bråttom till?
En pojkvän?"
Han försökte säga det lättsamt men jag hörde det lilla stygnet av vaksamhet i hans röst.
Jag skakade raskt på huvudet.
 "Nej, nej. Det är bara det att jag känner på mig att något är -fel.- Receptionisten såg så rädd ut.
Och alla andra också för den delen. Jag tror inte på ett ord av det hon sa.
Hon visste vad som verkligen har hänt, och det är inget som kommer att fixa sig på en vecka."
Jag var överraskad över min egen beslutsamhet. När hade jag bestämt allt det här?
Han verkade tro samma sak som jag, även fast han inte sa det rakt ut.
 "Vi får väl hoppas på det bästa", mumlade han bara och skyfflade in en sked med flingor i munnen.
Jag kände inte för att äta längre. Samtalet om gårdagen gjorde mig illa till mods.
Jag tog små tuggor av min smörgås och undvek noga att se på honom.
Han noterade det.
 "Du ignorerar mig igen."
Jag tittade förvånat upp men han vägrade att möta min blick.
Jag misstänkte att han retades med mig och försökte spela dum.
 "Va?"
Han flinade lite. Japp, han retades definitivt med mig.
 "Så fort vi hamnar vid matbordet ignorerar du mig. Jag är bara nyfiken. Varför?"
Jag svalde ännu en tugga och mötte hans väntande blick.
 "Jag ignorerar dig inte. Jag behandlar dig som vilken annan person som helst."
Det lät inte speciellt trovärdigt ens i mina öron.
Han ryckte bara på axlarna och återgick till sin frukost.
"Visst. Om du säger det så."
Jag nappade inte på hans försök att reta mig, utan fortsatte att strunta i honom.
Resten av måltiden förflöt under tystnad, men det var inte en besvärande tystnad.
Bara lugn och avslappnande.
När jag var klar reste jag mig upp och gick fram till diskhon.
Jag tog god tid på mig och njöt av det varma vattnet från kranen.
Efter bara några sekunder kände jag hans andetag mot min nacke och det fick mig nästan att tappa glaset
jag höll på att rengöra.
 "Vad gör du idag?" sa han med låg röst.
Det hördes att han log och jag slappnade av igen.
 "Ingenting antar jag." Jag försökte låta uttråkad, men hjärtat bultade så hårt i bröstet att det nästan gjorde ont.
Han ställde sig bredvid mig och tog upp den andra diskborsten. Våra händer snuddade vid varandra när
båda försökte sätta på vattnet samtidigt. Jag tittade upp på honom och hans ögon mötte mina.
 "Vill du ta en kaffe eller nåt? Jag vet ett café som inte ligger alltför långt härifrån."
 "-Finns- det caféer här?" retades jag.
Han skrattade varmt och hans ögon lyste som smaragder.
 "Om man har de rätta kontakterna så. Vad säger du?"
Jag kunde inte motstå hans leende och värmen som han utstrålade. Det var omöjligt.
Dessutom hade jag svårt för att tro att jag skulle ha något bättre för mig idag ändå.
 "Okej. Jag kan behöva komma ut lite", erkände jag.
Det var inte så att jag hade något emot hans sällskap heller precis.
Hans leende blev ännu bredare.
 "Dåså. Jag ska bara borsta tänderna och byta om först."
Jag synade hans kläder och upptäckte för första gången den morgonen att han hade på sig ett par svarta mjukisbyxor
och en ljusgrön tröja som smet åt om hans överkropp på ett otroligt sätt. Färgen fick hans ögon att framstå
som, om möjligt, ännu grönare.
Jag nickade. Det var saker jag var tvungen att göra också.
Ta en dusch tillexempel, något jag inte hade hunnit med kvällen innan.
Han vände sig om och gick därifrån. Efter några steg stannade han till och tittade på mig en sista gång.
 "Du kan komma in till mitt rum när du är klar", sa han med ett litet leende och så försvann han.
Jag sköljde av det överdrivet rena glaset och gick med raska steg tillbaka till mitt rum.

Puss <3