Jag mötte upp Karro i Kungsan och sedan efter lite om och men (och efter att ha bekantat oss med alla människor i hela stan på jakt efter vägbeskrivning...) så hittade vi äntligen till Wella-studion. Vi gick in där och blev ombedda att sätta oss ner i två frisörstolar i väntan på att hårfärg skulle bestämmas.
Minuterna tickade på och blev till kvart efter kvart ... Efter två timmar (!) kom de australiensiska frisörerna eller vad de nu var (de gjorde ingenting speciellt) fram till två av tjejerna och sa att de inte hade den "looken" de sökte för just denna visningen. Sedan sa de samma sak till mig och en eller två tjejer till.
Alltså fattar ni? Efter två timmar! Och det kunde ingen säga till oss tidigare? Härligt att det finns så kvicktänkta personer.
Det är klart att jag blev lite ledsen och enormt besviken först eftersom jag verkligen hade sett fram emot det här, några tankar började virvla runt "Duger jag inte? Är jag inte snygg nog?", trots att jag hade bestämt mig för att jag inte skulle bry mig redan innan (det var ju en massa strul hit och dit med storlekar och tider och allt vad det var). MEN så tänkte ja "Vad fan ska jag bry mig för?? Som om det här ens betyder någonting? Tråkigt att jag inte fick göra något som jag faktiskt tycker är jätteroligt, men mer än så är det ju inte. Jag är jävligt snygg och det behöver jag inte höra från någon annan. Jag kan faktiskt stå upp för mig själv".
Så istället för att lomma hemåt med sänkt huvud sträckte jag på mig och gladdes åt att jag fick en hel helg tillsammans med Jack, Lindah och Kelly i alla fall :) What more can you ask for? :D
Puss!♥
Puss! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
♥ Tack för din kommentar! ♥